Okej, jag ska vara riktigt ärlig: Jag har ålderskris!

19 bast! Asså jag börjar känna mig gammal, nu börjar jag snart nå min topp ålder och sen går de ju utför bara.

Och vad har jag åstakommit egentligen? Inte ett skit!

Jag vill inte hålla det här mönstret jag lever i, finns det inge mer i livet än att träna, springa på hottan, plugga och leta efter nåt jävla lågavlönat jobb?

Det finns as mycket jag vill göra och jag MÅSTE göra det! Tyvär Anders men de är sant, vill jag tex. sticka utomlands så måste jag det. Kan inte skylla på när jag är 40 att jag inte stack hit och dit bara för att jag hade pojkvän. Inget planerat än men jag måste snart sätta mig själv i främsta rummet. Känns ärligt ibland som om man sitter och ruttnar; lågkonjunktur, inget jobb, grå och trist och ingen karriär (än så länge). Tamejfan om man inte ska ta och lyfta arslet ur stolen och sticka iväg. Ja.. Jag återkommer när jag vet vad.. Jag kanske bara är understimulerad? Lider av torkan i plånkan eller gillar inte det jag ser i spegeln som många andra..? Ska fixa det här, det är nog nåt alla drabbas av men man får inte vara feg.

Ruska huvet och andas. Fokusera!